to brown, to roast, to broil, to toast.
to judge;
to discern;
to criticize;
to know;
to think, to esteem;
to reason;
to condemn;
— ընդ ումեք, to bring an action against some one;
հրով, ի հուր —, to burn, to consume by fire, cf. Այրիմ;
սրով՝ ի սուր —, to kill with a stroke of a sword, cf. Կոտորեմ, cf. Խոցեմ.
to burn, to enflame, to fire;
to torrefy, to scorch, to parch, to dry.
Աղի ցօղով արտասուացս այրիմ. (Նար. ԿԶ։)
Պայթէ ասէ սիրտս, եւ այրիմ ընդ թշնամանս. (Ոսկ. յհ. ՟Ա. 3։)
to burn;
cf. Կիզում.
Աղի ցօղով արտասուացս այրիմ, եւ երիկամանցս ազդմամբ կիզանիմ. ((ռմկ. կէրիմ կըտոչորիմ) Նար. ՟Ժ՟Զ։)
combustible, fit or liable to burn.
Անբովանդակելի եւ կիզելի հրովն ոչ այրիմք կիզանուտ մարմնովք. (Նար. երգ.։)
burning, scorching;
cf. Կիզանուտ.
Անբովանդակելի եւ կիզելի հրովն ոչ այրիմք. (Նար. երգ.։)
to wonder, to marvel, to be astonished, surprised, amazed;
to fall into ecstasies or raptures, to fall from the clouds;
հիացեալ զարմանամ, I am lost in wonder, I am filled with admiration.
Հիանամ, թէ ի՞բր ոչ այրիմ. (Նար. ՟Լ՟Գ։)
cf. Պայթուցանեմ;
to burst, to crack, to split, to shiver, to break, to cleave;
to be transported by pride, to be puffed up.
Պայթէ (տպ. պայթի) ասէ սիրտս, եւ այրիմ ընդ թշնամանս. (Ոսկ. յհ. ՟Ա. 3։)